Min pappa, skälet till vem jag är .
När jag höll på att läsa dom sista sidorna i boken så kommer pappa in och han stog och tittade på mig ett tag och sa sen, "jag är stolt över dig" .
It was like he tutched my soul.
Jag har kommit fram till att en av dom viktigaste sakerna jag vill med mitt liv är att göra min pappa stolt, att höra honom säga att han är stolt över mig är den bästa känslan som finns.
Så fort jag får mina betyg eller gör något bra så är pappa den jag längtar efter att få berätta för, att han är stolt över rmig är det viktigaste för mig.
Jag vet inte varför det är så, kanske för att mina brorsor har blivit såna besvikelser för min pappa, att dom inte har slutat upp som pappa själv, kanske därför som jag försöker göra allt för att han ska vara stolt över mig, sin enda dotter, hans sista chans:P
Det sista jag vill göra i världen är att göra honom besviken, I can't stand the thought of disapointing him.
Och I och med att han inte säger det så ofta får mig att känna mig så mycket bättre när order väl kommer fram.
Min pappa är andledningen till att jag försöker att vara en bättre person och han är skälet till den personen som jag är.
Jag vill bara att han ska vara stolt över mig.
