the confessionjourney

Nu när vi ändå inte har något bättre för oss mitt i natten när vi egenltigen borde sova fast har brist på lust, och skriver dessa djupa tankar om min all time favorite, Jesse McCartney, så kan vi väll fortsätta i samma anda och skriva fler tankar ...... Eller vad säger ni ? Det låter väll som ett peppsamtal?



Jag var inne på i förra inlägget att jag är mig själv och inget annat än mig själv. Jag gör det jag gillar, lyssnar och pratar om det jag gillar, oavsett om det får mig att framstå som en tönt, och jag måste erkänna att det är riktigt skönt.
Jag behöver inte bete mig annorlunda, spela något annat eller ens falla för grupptrycket för jag har bestämt mig för att jag är bara mig.

Jag insåg att för att kunna bli lycklig och må bra så måste man göra och det som man verkligen tycker om och inte som något annan tycker för att man är rädd för att bli kallad tönt eller sånt.
Men ni borde testa det, det är riktigt skönt att kunna säga till vänner som är "tuffingar": "Jag ska hem och titta på oth, för jag är en tönt"
Jag sa seriöst det till en kompis för typ ett halvår sen, jag sa " Jag är seriöst en tönt" Hon var stolt över mig;)

Jag önskar bara att fler människor bara kunde vara sig själva och inte falla för grupptrycket eller dölja den dom verkligen är bara för att passa in, man sparar så mycket energi, tid och självförtroende på det.

Jag kan stolt säga att jag är besatt av OTH, sitter hellre hemma och tittar på det är går ut och festar och jag är bokstavligt talat en tönt.
Hell, jag sitter hellre hemma men familjen än går och festar hela natten. Am I a catch or what?

Ärligt talatÄLSKAR jag när människor kallar mig för en tönt, för personligen så tar jag det som en komplimang, det betyder att jag har lyckats med att vara mig själv.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0